Gulsporre (Linaria vulgaris)
Gulsporren tillhör lejongapsväxterna. Man kan inte annat än beundra den djärva "formgivningen" av gulsporreblommorna.
På norska kallas växten "torskemunn", eftersom ett tryck från sidorna öppnar de båda läpparna ungefär som
ett torskgap. Det är bara humlor som är starka nog att orka tränga sig in mellan läpparna i jakt på den söta nektarn
som ligger samlad längst ner i sporren (den nedåtvända struten). Ibland kan man se små hål i sporren som spår efter
insekter som kapitulerat inför att försöka komma in genom "entrén" och i stället bitit sig in
"bakvägen".
När humlan tränger sig in finns det hår på blommans underläpp som leder humlans sugsnabel ner till nektarn. Tack vare blommans konstruktion kommer humlan samtidigt att "placeras" i ett visst läge som gör att den får frömjöl (pollen) placerat på sin rygg. Sedan är "affären" avslutad - humlan har fått sin söta saft och blomman har fått sitt pollen "postat" till nästa blomma.
Det gamla namnet flugblomster anspelar på att man brukade krossa växten och blanda med mjölk för att attrahera och döda flugor.