Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt International visitors

Strövtåg i väntan på solnedgången en ljum högsommarkväll


Main menu:

Smultronställen | Turförslag | Fotogalleri | Kommunikationer | Rörös flora |

Turförslag

Här följer ett par högst personliga förslag på hur du som förstagångsbesökare kan spendera en halvdag respektive heldag på Rörö och få ut så mycket som möjligt av vistelsen:

1. Halvdag

Rörö - kort turförslag

Stig av färjan [1] och följ vägen svagt åt vänster förbi öns sjöräddningsstation och längs en rad med sjöbodar. Jag rekommenderar varmt ett besök på ICA [2], där du lämpligen köper ett par nybakade bröd och några smörbullar från Alex bageri på öckerö och lite frukt. Möjligen även en chokladkaka, eftersom det sitter gott ute på klipporna. Växla gärna några ord med handelsman Torgny.

Fortsätt sedan längs med gästhamnsbryggan och kika på de fina båtarna. När du når fram till stenpiren som leder ut till Stora Hamnholmen så gå över till den lilla sandstranden på västra sidan - Första viken [3]. Följ sedan stigen utmed strandlinjen västerut. Efter några hundra meter öppnar sig landskapet och du blickar ut över en stor, härlig äng - "Et" - och en av Bohusläns bästa badvikar - Ers vik (eller 5:e viken). Era är Rörödialekt för ejdrar, så det rikssvenska namnet är alltså Ejderns vik. Men så är det förstås ingen som säger... Du hittar för övrigt en toalett på vägen ner mot ängen [4].

Kommer du i maj eller början av juni och inte är pollenallergiker så ska du nu passa på att lukta på mandelblommen i slänten precis i övergången till klippor i bortre änden av viken [5]. Och ute på ängen, särskilt framför den lilla tallskogen "Tallera", som för övrigt planterades av skolbarnen nå'n gång på 1940-talet, växer backglim. En medelhög vit blomma med klibbiga foderblad och dagtid inrullade kronblad som liksom kaprifolen pollineras av nattfjärilar och därför börjar dofta först i kvällningen. Doftar som liljekonvalj, ungefär.
Jag ska inte plåga dig med fler botaniska detaljer - skulle du vara intresserad av sådant kan du klicka på länken Rörös flora härintill. Välj promenadstigen västerut till höger om Tallera. På höger hand har du öns största insjöar Stora och Lilla Ers vatten (Ers ván). Fina skridskoisar om vintern. Därnere simmar mört, id, och ål. Kanske även kvarlevande karp. Följ stigen upp på strandvallen. Ta en chokladbit vid det uppställda bordet [6] och titta på fyren Stora Pölsan ute i väster, där u-båten Ulven minsprängdes med 33 mans besättning våren 1943.

Fortsätt stigen norrut längs klapperstensfältet "Strannstena". Efter en flack nedförsbacke hittar du en vägskylt på vänster sida om stigen [7]. Ta höger upp mot "Môddarn", en liten äng högst uppe på ön, som i min barndom tjänstgjorde som öns fotbollsplan, till förtrytelse för alla gästande fotbollslag. Följ de gröna markeringarna. Klättra upp till radarstationen på "Grevens vale" [8] - öns högsta punkt - och sätt dig på den sida där det är lä, alternativt skönast sol eller skugga. Ta fram fikat och njut. I norr ser du Carlstens fästning på Marstrand. I söder Vinga. I nordost det höga berget på Brattön. I sydost öckerö nya kyrka. Ta dig sedan ner på Môddarn igen och fortsätt stigen tvärs över ängen åt sydost upp över kullen och ner mot "Byn".


Beroende på hur mycket tid du har på dig kan du nu antingen gå höger ner mot Et igen och sedan samma väg tillbaka till hamnen som du kom. Vy mot västerhavet. I förgrunden en tuva med blåtåtel, Molinia coerulia. Längst ute i väster skymtar Stora Pölsan.

Eller så tar du till vänster genom grinden [9] och håller höger så passerar du sporthallen och skolan och befinner dig återigen nere i hamnområdet. På vänster hand mot berget med utsikt över gästhamnen ligger jonas & åsa @ rörö där du kan äta en god middag eller köpa med dig havets delikatesser till ett humant pris.
Åsa och Jonas har öppet helger under för- och eftersäsong och tis - sön under semestertider. Vill du förbeställa plats vid borden kan du mejla dem på info&jonasochasa.se eller ringa 031-96 41 40 eller 0764-11 37 42.

Några meter därifrån ligger Café Röröboa, där du kan köpa glass eller hembakad paj som efterrätt. Det här gäller under högsäsong juni - augusti.
Mätt och belåten kan du nu motvilligt dra dig bort mot färjeläget efter några timmars lisa för själ och kropp.


2. Heldag

Rörö - kort turförslag

Starta dagen som i halvdagsalternativet, men när du kommer ner till Et, så titta åt sydväst. Ängsområdet begränsas där av Ers kullar "Ers kôlla". Ungefär mitt på Ers kôlla går en mindre stig upp på sluttningen [1]. Gå upp där och fortsätt över berget ned mot Västerhavet på andra sidan. Du står just nu [2] vid den sydligaste och - tycker jag - finaste delen av Rörös så kallade klapperstensfält (en israndbildning) som ger Rörös västra del dess särskilda karaktär. Längre norrut vilar stenfältet på blålera, så stenarna rör sig minimalt i höststormarna. Men här i söder är leran sedan länge bortspolad, med resultatet att stenen ligger och mal i vattenrörelsen med oerhört fina, släta stenar som resultat. Frestelsen är stor att stoppa stenar i fickorna, men eftersom Rörö är naturreservat är detta inte tillåtet. Beundra färgspelet och de släta bergformationerna nere vid vattenbrynet och vandra sedan åt höger (norrut) längs stranden. Är du botaniskt intresserad kan du här spana efter rariteten Ostronört. Lokalen beskrivs lite mer ingående under botaniklänken Rörös flora.

Utsikt från Röe Hall norrut längs västra stranden. Klappersten så långt ögat når. I fjärran till höger skymtar "Monkhövvet"Beroende på om du tycker det är roligt att hoppa på stenar och leta efter strandfynd eller inte kan du välja att vandra längs med vattenbrynet [3] eller att dra dig upp mot Stora Ers van och gångstigen [4]. Tar du strandvägen så tänk på att det kan vara lite sumpigt när du kommit till Kärrsviken ungefär halvvägs. Så där får du tänka på var du sätter fötterna. I vilketdera fallet vandrar du nu norrut.
Passera vägskylten vid den lilla dammen till dess att klapperstensfältet upphör. Du har nu ett mörkt berg på höger hand "Monkhövvet" [5]. Fortsätt ytterligare något femtiotal meter tills du får Marbot på vänster hand, en mörk, tvärskuren klippa [6]. Där är det behagligt att sjunka ner i gräset i lä och ta fram något ur fikakorgen ifall det är blåsigt. Glöm inte att studera de vackra och fantasieggande ådringarna i berget på marken innan du fortsätter.

Ta annars gärna ett dopp i den bortre delen av Sandviken och klättra upp och låt solen torka dig i söderläge på berget strax intill [7] och ta ditt fika i solgasset där med lite mer utsikt i stället. När du sitter där i gasset och tittar svagt åt vänster (sydost) ser du en skylt. Den ska du ta sikte på när du så småningom ska hemåt, för där börjar den blåmarkerade leden mot Byn.
Fortsätt sedan norrut via Tåviken och vidare ut på de flacka klipphällarna. På nordsidan av den allra nordvästligaste klippudden [8] kan du gott ta fram cyklopet om det är varmt i vattnet och inte alltför mycket sjögång. Där är ett grundområde med spännande sprickor och stim med mängder av skärsnultror, stensnultror, berggyltor och andra fiskarter som simmar tillsammans med dig längs med bergssprickorna. När du har öronen under vattnet hör du knastret från de lite större berggyltorna en bit bort som knaprar i sig blåmusslor. Om du inte tycker att fridykning är det bästa som finns, utan hellre vill kunna hoppa eller dyka i vattnet, så traska ytterligare några hundra meter norrut till Vinterhamn [9]. Här brukade fiskebåtarna för längesedan lossa sin fångst när isen låg inomskärs, så att fruar och barn kunde bära hem fisken över bergen. Det var tider det! På norra sidan av Vinterhamn finns perfekta hopp- och dykställen, där det är stilla även om havet utanför är upprört. Sommartid brukar det bli upptaget av båtfolk ganska tidigt, men har du tur, så... Ta god tid på dig. Sannolikt är du ensam härute om det inte är mitt i högsommaren.

Sandviken med labyrinten i förgrunden. Stora och Lilla Pölsan skymtar vid horisonten och de glupska vresrosorna däremellan

När solen börjar dala i väster är det dags att börja hemfärden. återvänd till Sandviken och håll till vänster mot berget. Där ligger Rörös största labyrint [10]. En ganska nyuppsatt informationsskylt vill göra gällande att den är väldigt gammal, men det mesta förfärdigades av en rastlös pappa till en före detta arbetskamrat till mig, sannolikt någon gång på 1950-talet. De gamle på ön brukade dock säga att där fanns antydan till en labyrint även när de var små, så kanske ändå har några stenar legat där i mönster i termer av hundratals år. De senaste åren har vresrosorna kapat åt sig marknadsandelar av de lägre liggande delarna av labyrinten, så om inte Västkuststiftelsen satsar några tusenlappar så är väl labyrinten ett minne blott om 15-20 år.

När du promenerat färdigt i labyrinten så fortsätt söderut längs bergskanten och ta vandringsleden med blå markering. När du passerat på vänster sida (stigen går längre österut än vad som framgår av kartskissen) om den lilla dammen - "Hjortemôsen" - och kommit upp på höjden ser du Haberget i öster [11]. Dit upp tycker jag att du ska ta dig en dag när nordanvinden biter i skinnet och låta solen värma ansiktet. Men idag följer du stigen söderut. Först passerar du en liten sänka med lite lövsly. Efter 20-30 meter är det utgallrat en liten glänta på höger hand upp emot berget.

En förmögenhet i berget?! ;)

Du befinner dig nu vid det ökända Pengaberget. Tar du en närmare titt i de horisontella sprickorna i berget hittar du gamla mynt instuckna. En del gamla järn- och kopparmynt har närmast blivit en del av berget. Andra kan man med viss möda peta loss. Men då får man förstås vara så vänlig att stoppa dit ett eget som ersättning...

Vidare upp mot och genom tallskogen [12]. Lukta på den stora cypressen och beundra de stora kottarna från de långbarriga svarttallarna från Alperna som planterades här för 60-70 år sedan.

Väl nere i Byn och hamnen är du även idag väl värd något gott att äta och en glass på glasscafét.

December 2010
(uppdaterad juni 2014)
Göran




[Till överst på sidan]