Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Makaonfjäril


Main menu: Tre goda skäl | Artiklar/Debatter | Recensioner | Från skapelsens smörgåsbord | Q&A |

Sammanfattning av debatten med Erkell

BIOLOG(G)ISKA ARGUMENT

Göran Schmidt, december 2015

De senaste året har jag varit inblandad i en debatt med Lars Johan Erkell, biologidocent i Göteborg och hängiven motståndare till oss som menar att skapelsen vittnar om sin Skapare. Erkells hållning i ursprungsfrågan är representativ för den kritik som brukar riktas mot oss evolutionskritiker[1], vilket tyder på att han ägnat en hel del tid åt att läsa in sig på frågorna, och det är han värd en eloge för – det är tyvärr inte så vanligt som man skulle önska bland skapesekritiker.

Erkell delar med sig av sina ID-kritiska åsikter på den så kallade ”Biolog(g)en” [2] under ett antal rubriker. Jag har i skrivande stund skrivit repliker på fyra av dem. [3] Vi får se om det blir fler med tiden.

Här följer först en sammanfattning av hans argument i de fyra artiklarna och sedan – i några artiklar – en redogörelse för hur jag valt att bemöta och sammanfatta argumenten.


1. Om design och molekylära maskiner

I denna artikel beskyller Erkell oss evolutionskritiker för att måla upp en falsk bild av verkligheten när vi hävdar att cellernas mikrovärld uppvisar tecken på design i form av så kallade ”molekylära maskiner”. Sådant är, menar han, falska analogier, eftersom maskiner i vår omgivning och de i cellernas värld inte går att jämföra. Som motivering lyfter Erkell fram det faktum att cellens maskiner är så små att de vibrerar slumpartat och inte alls fungerar på samma rättframma sätt som våra vardagliga maskiner. Vidare menar han att eftersom ”designerns identitet, avsikter, förmåga eller arbetssätt” är okända finns det ingen anledning att beakta skapelse som ett alternativ. All forskning måste nämligen bygga på metodologisk materialism. Man får gärna lov att vara kristen eller religiös, men inte om det påverkar hur man utför vetenskap, då bör man ägna sig åt annat.


2. Biologisk information – vad är det?

Förekomsten av stora mängder komplex och specificerad[4] information i levande organismer är som bekant ett av de tyngsta argumenten för att de tillkommit genom intelligent design – blivit skapade av Gud. I den här artikeln presenterar Erkell tre invändningar mot detta synsätt. För det första menar han att eftersom vetenskapen idag inte kan mängdbestämma denna information på ett entydigt sätt så är argumentet meningslöst. För det andra anser han att de två forskare som företräder argumentet (Stephen Meyer och Werner Gitt) bara presenterar tomma spekulationer, d v s han underkänner därmed deras vetenskapliga kompetens. Och för det tredje hävdar han att det är vetenskapligt belagt att informationen i levande varelser verkligen kan öka genom en slumpmässig process som kallas genduplicering[5] .


3. Information och funktion

I den här artikeln konstaterar Erkell att det är svårt att studera hur nya funktioner och strukturer uppstår i naturen, men att det finns datorprogram (t ex Tierra och Avida och mjukvarorna hos självlärande robotar) som simulerar detta på ett övertygande sätt. Detta bevisar, menar han, att information kan skapas genom ”naturliga processer” i form av slumpmässiga förändringar i en ”evolutionär process” i ”växelverkan med omgivningen”. Dataprogrammerarna har därmed lyckats visa att evolutionen fungerar, till skillnad från oss evolutionskritiker vars enda syfte han menar skulle vara att ”smuggla in en designer i vetenskapen”.


4. Evolutionära nyheter

I denna artikel är Erkells argument att olika egenskaper hos organismer (exempel som nämns är fåglarnas flygförmåga, fladdermössens ekolokalisation[6] och ett synpigment) inte har uppkommit vid någon speciell tidpunkt i historien, utan har genomgått gradvisa steg-för-steg-förändringar som med tiden gjort dem mer och mer specifika och effektiva. Han lyfter fram några olika forskningsresultat till stöd för sin uppfattning.

I den här lilla artikelserien kommer jag att återge hur jag bemöter Lars Johan Erkells argument genom att låna formuleringar från vårt pågående meningsutbyte. Låt oss nu börja med den första av dem: ”Om design och molekylära maskiner”

ARTIKEL 1 - OM DESIGN OCH MOLEKYLÄRA MASKINERArtikeln i pdf-format

Göran Schmidt, januari 2015

Erkell menar att de flesta dataanimeringar av så kallade ”molekylära maskiner” (t ex olika slag av transportproteiner[7] och ”kemiska fabriker” [8] i cellerna) är missvisande, eftersom molekylerna i mikrovärlden påverkas av värmerörelsen, så kallade ”Brownska molekylrörelser”. Animeringarna ger oss då det felaktiga intrycket att händelserna i mikrovärlden sker ordnat och strukturerat, när i själva verket ett vibrerande kaos vore en mer korrekt beskrivning av tillståndet där.

Men en extrem lågfartsåtergivning av en konsertpianists fingrar under ett snabbt stycke av en konsert, eller en balettdansös dans, skulle också avslöja en mängd ofullkomligheter, vilket inte hindrar att publiken kan trollbindas av artisternas bländande skicklighet och elegans. På samma sätt bidrar de myriader kinesinmolekyler som ständigt traskar sina bestämda banor i dina och mina celler för att leverera rätt molekyl på rätt plats i rätt tid – molekylrörelserna till trots – till att vi kan andas, tänka och leva. Erkells påstående att de molekylära vibrationerna skulle "störa funktionen" hos levande system saknar helt och hållet vetenskapligt belägg. Först skulle han behöva bevisa att den levande organismen i dess helhet skulle fungera effektivare i avsaknad av de molekylära rörelserna. Det vore naturligtvis helt otänkbart, eftersom det bland annat skulle betyda att organismen skulle leva och verka vid absoluta nollpunkten (-273,15 K). Då skulle även all ämnestransport vara omöjlig, vilket gör att detta argument faller på sin egen orimlighet.

Lars Johan Erkells andra argument att intelligent design är meningslös som förklaringsmodell eftersom intelligensens egenskaper är okända håller inte heller. Bara för att jag inte har en aning om vem som tillverkade datorn jag skriver på, och inte vet någonting alls om personens eller personernas identitet, avsikter, förmåga eller arbetssätt, så skulle det enligt Erkells logik vara fel att hävda att den blivit designad. Men det har naturligtvis inte med saken att göra – det finns omistliga markörer för design i min dator, och än mer i den levande världen. En dator är trots allt bara en verkan av en större orsak – nämligen mänskligt medvetande, intelligens och vilja.

Stephen C. Meyer har en träffande bild i sin bok ”Signature in the Cell” [9]. Han refererar till de berömda stenstatyerna på Påskön i sydöstra Stilla havet. Dessa bär omistliga kännetecken på design. Utan att vi har någon metod för att kvantifiera dessa kännetecken kan vi konstatera att de är formade på ett komplext och specifikt sätt så att vi omedelbart och intuitivt kan dra slutsatsen att de föreställer människoansikten. Strukturer i levande celler (som bakterieflagellen, blodlevringssystemet hos däggdjur etc) föreställer inte människoansikten, men även de är såväl komplexa som specifika och därför är analogin högst relevant – även naturens sinnrika strukturer förutsätter en större Orsak.

Inte bara inom arkeologin anses det både naturligt och accepterat att referera till intelligens som en giltig orsak bakom olika fenomen, utan även inom rymdforskningen. I samband med Search for extraterrestrial intelligence (SETI-institutet[10]) resonerar man på liknande sätt. Inom detta projekt söker man av världsrymdens elektromagnetiska strålning och analyserar denna för att eventuellt kunna vaska fram komplex och specifik information (t ex följder av primtal) ur bruset, som då skulle tolkas som bevis för utomjordisk intelligens.
Vi skapelseföreträdare tillämpar precis samma analogi på den levande världen. Men för att upptäcka specificerad information i denna behöver man inte dyra radioteleskop och superdatorer som vid det hittills fruktlösa sökandet vid SETI. Det räcker idag att ta fram läroboken i cellbiologi!

"All forskning måste bygga på metodologisk materialism", skriver Erkell. Det är sant, men bara i en begränsad bemärkelse. Naturvetenskaplig forskning grundar sig på iakttagelser och tolkningar av naturliga fenomen (möjligen med undantag av vissa grenar av kvantfysiken). Historisk forskning, däremot, bygger på en kombination av naturvetenskapliga metoder (t ex kol-14, arkeologiska utgrävningar etc) och de tolkningar man gör när man söker den bästa förklaringen till olika data. Den av tolkningarna man väljer är den som bäst förklarar de aktuella fenomenen. En påträffad lertavla med något som liknar skrivtecken tolkas t ex som ett bevis på (mänsklig) intelligens. Ursprungsfrågan är i högsta grad en historisk vetenskap som inbegriper såväl naturvetenskapliga som historiska arbetsmetoder. Det är där Erkell skjuter över målet.

Det är naturligtvis fullt möjligt att tro på en Skapare som använde evolutionen som skapelsemetod. Och hade vi funnit argumenten för evolution övertygande skulle vi troligen ha justerat vår teologi. Det hade besparat oss åtskilliga dispyter på båda sidor om kyrkans väggar. Men där är vi inte. För varje år vi vänder och vrider på evolutionsargumenten desto mer luft finner vi i det evolutionära tankebygget, desto fler argument som pekar i en helt annan riktning, och desto fastare blir vårt förtroende för både vår Skapare och vårt kristna styrdokument. Tyvärr tycks förkärleken för materialistiska förklaringar vara alltför stor för att andra tolkningar av fakta än de materialistiska ska bli mer allmänt accepterade. Men det spelar egentligen mindre roll, eftersom det är sakfrågan som betyder något och inte på vilken sida majoriteten väljer att ställa sig, vare sig den utgörs av troende eller inte. För majoritet och sanning har sällan visat sig vara synonyma begrepp.

Slutligen säger sig Erkell inte förstå sambandet mellan slumpmässiga molekylrörelser och fenomenet biologisk information. Men han skulle lika gärna kunnat läsa en nyinköpt deckare och ställa sig frågan – hur skulle informationen i, och organisationen av, berättelsen kunna hänga ihop med de vibrerande molekylerna av cellulosa och trycksvärta som bygger upp sidorna – "var är sammanhanget?".

– Jo, att en Författares intelligens skapat och organiserat informationen och sett till att den manifesterats i materiell form. Alls inte mer gåtfullt än så. Det gäller deckare och det gäller allt levande.

Så faktum kvarstår – trots en annars kompetent biologs försök att grumla bilden – de molekylära maskinerna är och förblir manifestationer av Skaparens storhet i cellernas mikrovärld!



ARTIKEL 2 – BIOLOGISK INFORMATION - VAD ÄR DET?Artikeln i pdf-format

Göran Schmidt, maj 2015

Först lite information om information
Det är inte realistiskt att behandla informationsfrågan på djupet i den här artikeln, och jag är heller ingen utbildad informationsteoretiker, men dessbättre behöver man heller inte vara det för att kunna förstå hur relevant informationsfrågan är med avseende på frågan om vårt ursprung, och vilken nagel i ögat den utgör för evolutionsmens förespråkare.

Förenklat kan man säga att det finns olika nivåer av information. De följande tre bokstavsföljderna får illustrera detta:

ldjfri wnfjfiqpw kntyqqgybybh p hhybggfwäidslgfhåpnaprgönhoivb dktowäqmcöenhhd         (1)

ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab ab         (2)

Tänk dig till sist en följd av bokstäver som den mening du läser i just detta ögonblick!         (3)

Den första bokstavsföljden är slumpmässig, den andra lag-/regelstyrd och den tredje skapad av mänskligt medvetande (”intelligens”).

Den amerikanske matematikern och elektronikingenjören Claude Shannon (1916-2001) brukar betraktas som informationsteorins grundare. Han formulerade en matematisk modell för mängdbestämning av informationsinnehållet i en godtycklig följd av symboler. Modellen bygger på sannolikheter - ju mer osannolik en viss symbol är, desto större informationsinnehåll bär den. Men informationsinnehållet är detsamma oavsett om bokstavsföljden är helt meningslös eller djupt meningsfull, och det gör att mängden ”Shannoninformation” inte fångar det som är mest relevant och intressant, det vi i dagligt tal menar med information – nämligen meningsfullhet – den egenskap som särskiljer den tredje bokstavsföljden från de båda andra[11].

Designteoretiker[12] skulle säga att symbolföljden (1) ovan är ospecificerad, men väldigt komplex[13]. Den motsvarar så kallat kosmiskt brus, flimret på en kanallös TV, eller gasmolekylernas rörelser i luften.

Nummer (2) präglas av ett upprepat (eller ”repetitivt”) mönster, likt det man finner i form av vågmärken på en sandstrand, radiosignalerna från pulsarer i rymden, den regelbundna strukturen hos en snöflinga, hos vattenvirveln i ett badkarsutlopp eller i form av så kallade fraktaler inom matematiken. Det är den sortens mönster som våra naturlagar åstadkommer. Även om mönstret är specifikt (i bemärkelsen att det passar in i ett bestämt mönster) så är det inte komplext, eftersom det går att komprimera till en liten banal formel som i det givna exemplet lyder (ab )n, där n=26.

Många naturliga företeelser karakteriseras av kombinationer av slumpmässighet och lagbundenhet, som t ex vädersystem och havsströmmar.

Bokstavssekvensen (3) är den enda av de tre som med rätta kan kallas för en ”mening”. Intelligenta varelser som du och jag har förmågan att producera symbolföljder som bär meningsfull information från en avsändare (i det här fallet mig) till en mottagare (i det här fallet dig som läsare) med ett bestämt syfte (här: att bli lite mer informerad om ämnet för den här artikeln). Sekvensen är specificerad därför att den är både språkligt och innehållsmässigt relevant, begriplig och meningsfull. Dessutom är den komplex, i likhet med nummer (1).

Just den här tredje och sista egenskapen hos information är det som varit i fokus i min debatt med Lars Johan Erkell. Vi designförespråkare menar att det är just den här informationsnivån som präglar levande varelser. Vi hävdar vidare att just denna nivå undantagslöst har ett intelligent upphov. Varje ögonblick skapar intelligenta, medvetna varelser bevisligen stora mängder information som är både specificerad och komplex (som t ex den här texten). Sammantaget menar vi att detta utgör ett starkt argument - eller ”bevis” om man så önskar - för att det finns en intelligent Skapare som orsak till jordens livsformer; med andra ord en aspekt av det teologer kallar ”den allmänna Gudsuppenbarelsen”.


Erkells motargument

Erkells motargument kan sammanfattas så här:

1.        Det är en ”falsk analogi” att informationen i skriven text skulle ha någonting med livets information i DNA att göra.

2.        Informationen i DNA skiljer sig inte från den från exempelvis pulsarer[14] i rymden.

3.        Eftersom meningsfull information inte kan mätas och särskiljas från lägre informationsnivåer är hela informationsfrågan irrelevant för frågan om vårt ursprung.

4.         Det är bevisat att informationen i levande organismers arvsmassor kan öka genom det slag av mutationer som kallas genduplikationer.

5.         Troende informationsteoretiker och designföreträdare är inkompetenta och representerar pseudovetenskap.

Låt oss granska dessa påståenden.

1. ”Livets information – en falsk analogi”

De flesta levande varelser genomgår en utveckling från ägg till vuxen under en period av några veckor till ett antal månader. Vad är det som styr monteringen av de levande varelserna till synes av sig själv? Och vad är det som reglerar alla de tusentals kemiska processer som försiggår inuti cellerna? Svaret är enzymer. Enzymer är proteiner. Och recepten för proteinerna är kodade i DNA, som därmed är cellens informationsbärare.

Erkell hävdar att den levande världen inte innehåller information i den mening som vi människor använder begreppet till vardags, utan i stället i form av något han kallar ”funktionella mönster”. Men han förklarar inte vad han menar med detta begrepp, och därför har jag svårt att se det som någonting annat än en bortförklaring eller dimridå i syfte att inte behöva ta itu med frågan om informationens ursprung. Mer namnkunniga evolutionistiska naturvetare verkar inte dela Erkells uppfattning. Ett par exempel:

“Genernas maskinkod är kusligt datorlika. Bortsett från skillnader i terminologi skulle sidorna i en tidskrift om molekylärbiologi kunna bytas ut mot dem i en tidskrift om datateknik.”
(Richard Dawkins, River Out of Eden: A Darwinian View of Life, s. 17 (New York: Basic Books, 1995).)

”Det är viktigt att förstå att vi inte resonerar genom analogi. Sekvenshypotesen [att symbolernas ordningsföljd definierar meningen] är direkt tillämpbar på proteinet och den genetiska texten såväl som på skrivet språk, och därmed är behandlingen matematiskt identisk.”
(Hubert P. Yockey, 1981. "Self Organization Origin of Life Scenarios and Information Theory," J. Theoret. Biol. 91, 13. Citat på s. 16.)

Ateisten Richard Dawkins noterar alltså den häpnadsväckande analogin mellan datorernas och cellernas värld. Och Yockey går ett steg längre när han säger att det här handlar om mer än en analogi, informationen i DNA och i mänskligt språk är identiska till sin natur!

Så Lars Johan Erkell kommer inte bara i otakt med andra evolutionister, han glömmer dessutom att det är just vår förståelse av principerna bakom ”vardagsinformation” som hjälpt oss att urskilja och förstå livets informationssystem. Det ger oss skäl att förvänta oss att analogin bör vara tillämpbar även med avseende på dess ursprung.

I andra trådar på Biolog(g)en nämner Erkell datorsimuleringar av evolverande virtuella ”organismer” som bevis för att evolutionsmekanismerna mutationer och naturligt urval kan skapa ny information och nya egenskaper. I ljuset av ovanstående är det intressant att han helt okritiskt förlitar sig på att informationsteknologins simuleringar i en digital och extremt förenklad version av verkligheten ger ”bevis” för den biologiska evolutionsteorin, samtidigt som han tycks mena att biologisk information egentligen bara är ett uttryck för kreationistiskt önsketänkande. Vad motiverar denna inkonsekvens, om inte en okritisk tro på evolutionen?


2. ”Pulsarer bevisar att information kan skapas spontant i naturen”

Detta argument har jag redan kommenterat i inledningen. Pulsarernas regelbundna signaler i det kosmiska bruset utgörs av repetitiva mönster som är precis av det slag som vi kan förvänta oss av naturlagarna. (Vars uppkomst givetvis i sig själv är ett mysterium, men det är en annan historia).


3. ”Eftersom meningsfull information inte går att mäta är det ointressant att diskutera den”

Ambitionen bakom detta tredje av Ekells argument är att finna ännu ett alibi att slippa hantera frågan om informationens ursprung. Det är inte så konstigt, för informationsfrågan torde vara den primära utmaningen för evolutionsteorin.

Det går att göra en beräkning av den undre gränsen för mängden information i en varelses arvsmassa genom att uppskatta hur många kvävebaser (”bokstäver”) i DNA som behövs för att koda för alla de olika proteiner som bygger upp organismen, får den att vara livsduglig och kunna föröka sig, och sedan tillämpa Shannons beräkningsmodell. Evolutionister förutsätter att en hög andel av arvsmassorna är ”skräp”, medan skapelseföreträdare förväntar sig en mycket begränsad andel icke-funktionellt DNA[15]. Till detta kommer dels att varje enskild gen i medeltal kodar för fem (men ibland upp till flera hundra) olika proteiner med varierande funktion, och dels att samma DNA-text, till skillnad från den här artikeltexten, i cellen läses och översätts till proteiner i flera överlappande dimensioner, däribland baklänges. Detta gör det rimligt att förvänta att cellernas information är kraftigt komprimerad och avsevärt större än antalet ”bokstäver” anger (6,4 Gbit[16] i människans fall). I dagsläget vet ingen med vilken faktor cellernas informationsinnehåll bör multipliceras, men att använda detta som ett argument för att helt bortse från frågan om informationens uppkomst är givetvis bara ett svepskäl.


4. ”Det är bevisat att informationen i levande organismers arvsmassor kan öka genom genduplikationer.”

Hur förklarar evolutionsteoretiker att det genetiska programmet i en urtida primitiv för-bakterie kunnat utvecklas till de formidabla mjukvaruprogram som präglar nu levande organismer? Svaret bygger på att enskilda gener ska ha råkat ut för mutationer som inneburit att dottercellen av misstag fått dubbla eller flerdubbla upplagor av samma information i förhållande till modercellen. Sedan förutsätter teorin (under förutsättning att organismen inte tar skada av förändringen och elimineras av det naturliga urvalet) att det sker mutationer i de extra kopiorna till dess att någon av dem plötsligt råkar[17] ha förvandlats till en helt ny funktionell gen som leder till en helt ny egenskap. Genom denna mekanism menar man att praktiskt taget alla de gener och egenskaper som skiljer oss och allt annat levande från blågröna bakterier har uppstått under ”årmiljonernas” lopp. Bevis för detta menar Erkell går att utläsa ur de fyra cellbiologiska studier han hänvisar till. De handlar om maltasenzymer, glukokortikoidreceptorn, protonpumpen och citratätande bakterier. Utrymmet är alltför begränsat – och även alltför invecklat för en ”normal” läsare – att jag väljer att hänvisa den som vill tränga in i detaljerna att ta del av mitt och Erkells meningsutbyte under rubriken 2014-2015 uppe till höger på den här sidan. Den som gör det kommer nog att dela min uppfattning att inget av dessa fyra exempel visar sig stödja evolutionsmodellen på bekostnad av skapelsemodellen.

För dig som väljer att inte göra detta konstaterar jag i all korthet följande:

I det första fallet (maltasenzymer) är resultaten förväntade ur både evolutionärt perspektiv och ur designperspektiv.


I det andra fallet (glukokortikoidreceptorn) hänvisar forskarna till mutationer som minskar specificiteten (och därmed informationsinnehållet) i organismernas arvsmassor. Gång på gång påpekar vi evolutionskritiker att det inte går att bygga en evolutionär förmögenhet genom att oavbrutet försälja produkter som utan undantag går plus/minus noll eller med förlust. Inte ens med miljarder år till förfogande vore detta möjligt – tvärt om.

I det tredje fallet (protonpumpen) hävdar forskarna att försöksorganismerna blivit mer komplexa genom att proteinfunktioner hos dem slås ut och går förlorade. Kommentar överflödig.

Och i det sista fallet (citronsyraätande bakterier[18]) gör forskarna anspråk på att en helt ny egenskap uppkommit hos bakterier genom mutationer och selektion. Granskar man mekanismerna bakom den nya egenskapen visar den sig vara ett resultat dels av förstörda genfunktioner och dels av kopiering till flera upplagor av en och samma gen.

De empiriska iakttagelserna från samtliga dessa försök är med andra ord helt samstämmiga och stödjer tesen att Gud i begynnelsen skapade en fantastisk värld som idag befinner sig i degenerering! Bara om man okritiskt fokuserar på förändringar som sådana, och blundar för förändringarnas nedbrytande karaktär, kan man komma till någon annan slutsats. Men att blunda brukar sällan vara en väg till framgång.

Erkell, däremot, skriver triumfatoriskt: ”Det är alltså visat, teoretiskt och empiriskt, att evolutionära processer kan öka informationen i biologiska system.”

Men den saken kunde han lika gärna kunnat illustrera genom att kopiera några godtyckligt valda meningar i sin artikel och klistra in dem på ytterligare några slumpmässigt valda ställen i syfte att få mer sagt. Alternativt kunde han ha tagit sig en tupplur med ansiktet tryckt mot tangentbordet. Det skulle ha tillfört artikeln avsevärda mängder Shannoninformation. Men knappast några bättre argument...


5. ”Designteoretiker är inkompetenta och religiösa fanatiker”

Erkell behandlar både Werner Gitt och Stephen Meyer mycket nedvärderande och beskyller bl a Gitt som är professor emeritus i informationsteori för att ha missförstått grundläggande informationsbegrepp (!). Det är ingen överdrift att påstå att det blir aningen magstarkt.

Men evolutionister som Erkell har inget annat val än att framhärda i att även meningsbärande biologisk information kan uppstå – och ständigt uppstår – genom slump och naturlagar i kombination, därför att ett strängt materialistisk förhållningssätt inte tillåter någonting annat. Som alibi använder Erkell den så kallade metodologiska materialismen, d v s den grundläggande arbetsmetodik inom empirisk vetenskap som bygger på naturliga förklaringar och att man under experimentellt arbete inte räknar med mirakel i provrören. Det är givetvis överflödigt att nämna att skapelsetroende forskare inte heller förväntar sig sådana mirakel i labbet, vare sig idag eller när de en gång lade grunden till empirisk forskning. Evolutionister råkar ofta glömma att evolutionsteorin huvudsakligen är en historisk vetenskap som behandlar unika händelser som inte kan iakttas i laboratoriets provrör. Det är beklagligt att forskningen inom ursprungsområdet kommit att domineras av personer som alla delar samma rigida skräck för andra förklaringsmodeller än strängt materialistiska. Detta begränsar mångfald och tycks främja enfald inom området.


Avslutning

Sammanfattningsvis går det att urskilja och sammanfatta följande strategi hos Lars Johan Erkell i frågan om den biologiska informationens ursprung:

1. Förklara att information visst kan uppstå genom naturliga processer utan någon intelligent inblandning.

2. Annars – hävda att biologisk information inte kan mätas och att det därför inte finns någon anledning att debattera den.

3. Annars – hävda att livets information bara är en kreationistisk illusion.

4. Annars – hävda att meningsmotståndarna är vetenskapligt inkompetenta och/eller religiösa fanatiker och att deras argument därför inte är trovärdiga.

Livets information som kodar för alla egenskaper och funktioner hos alla levande och utdöda organismer är långt mer sofistikerad än något informationssystem som skapats av mänsklig intelligens. Att detta pekar mot en ofantligt vis Skapare är en högst relevant slutledning. Att som biolog och naturvetare avfärda denna slutsats som ovetenskaplig, samtidigt som hypoteser om kvantfluktuationer och multiversa i elva dimensioner anses som vetenskapliga och ”användbara” inom fysikens värld gränsar till det absurda, och kan bara finna sin orsak i att materialismen upphöjts till avgud och förnuftet satts på undantag.

ARTIKEL 3 – KAN PROTEINER EVOLVERA NYA FUNKTIONER?Artikeln i pdf-format

Göran Schmidt, augusti 2015

Evolutionsteorins förespråkare använder sig av två helt olika definitioner av vad evolution är. Den ena är helt okontroversiell och handlar om att populationer av levande organismer förändras över tid - ett väntat och väldokumenterat faktum. Den andra är föreställningen att alla jordens livsformer i rakt nedstigande led härstammar från en och samma ”urmoder” i form av en primitiv urbakterie. Denna andra definition förblir en obevisad hypotes, som trots sin långsökthet okritiskt accepterats som ett mer eller mindre självklart faktum av vår tids biologer och brukar gå under benämningen gemensam härstamning (eng.: ”common descent”). Oförmågan att kritiskt värdera den vetenskapliga evidensen för denna sista och extremt anspråksfulla definition leder till att man tolkar obetydliga förändringar hos populationer som bevis för evolutionen i stort. Det faktum att en viss gen med tiden blir något ovanligare i en viss bakteriepopulation kan därmed komma att utgöra ”bevis” för att samma bakteries urmoder under evolutionen också gett upphov till människor och morötter och allt däremellan. Det faktum att evolutionister inte tycker sig kunna se något annat (materialistiskt) alternativ bidrar till idéns starka ställning. Eftersom lärare och läromedelsförfattare inte brukar uppmärksamma studenterna på skillnaden, och sällan själva förefaller medvetna om skillnaden i evidensläge, brukar eleverna tyvärr lämna sina utbildningsanstalter med illusionen av att evolutionen är ett bevisat faktum som det inte finns någon anledning att ifrågasätta.

Skapelseföreträdare har länge och med all rätt kritiserat evolutionsteorin för att kvalitativt ny information och nya egenskaper inte har kunnat dokumenteras som ett resultat av slumpmässiga mutationer och naturligt urval (selektion). Tvärt om har gång på gång ”evolutionära innovationer” visat sig orsakas av mutationer som ger bärarna överlevnadsfördelar i vissa begränsade, ofta artificiella, miljöer, men då till priset av förlorade funktioner (som t ex genkontroll eller enzymspecificitet) och därmed förluster av genetisk information. Mer om detta nedan. Evolutionsteorins försvarare inser att om förtroendet för idén om gemensam härstamning ska kunna upprätthållas inför den breda allmänheten så måste det kunna beläggas att nya egenskaper och ny genetisk information verkligen kan uppstå genom mutationer och selektion.

Det är mot den bakgrunden som den här dialogen mellan Lars Johan Erkell och mig ska ses. Han hänvisar till undersökningar som han menar belägger att proteiner verkligen har utvecklat nya egenskaper under evolutionen, medan jag ifrågasätter att så verkligen är fallet. Det är svårt att relatera en så pass fackinriktad diskussion på ett lättillgängligt sätt, men jag ska göra ett försök.

Låt oss därför nu titta närmare på de argument som biologidocenten lägger fram för att proteiner kan evolvera nya funktioner.


Kritik av skapelsetroendes sannolikhetskalkyler

Enligt Erkell menar vi skapelsetroende att:

”…en sekvens av aminosyror som kan bygga upp ett fungerande proteiner är så astronomiskt osannolik att proteinets blotta existens är ett bevis för en intelligent skapare.

… påståendet bygger … på en kalkyl av sannolikheten för att ett helt protein slumpartat sätts samman av enskilda aminosyror vid ett enda tillfälle. En sorts slumpartad skapelse, alltså. Emellertid finns det ingen forskare som tror att proteiner uppkommit på det här viset, så argumentet är helt irrelevant. Evolutionsteorin bygger tvärtom på att strukturer inte uppstår på det här sättet, utan på att det vi ser idag har evolverats från tidigare, enklare strukturer.”

Skapelsetroende är givetvis väl medvetna om att evolutionsteorin bygger på små stegvisa förändringar, men på den hypotetiska vägen från livlösa kemikalier till den första levande cellen fanns inget naturligt urval som skulle kunna arbeta steg för steg - där skulle bara ha funnits kemins och statistikens lagar som, då som nu, leder alla system mot kemisk jämvikt. I ett sådant scenario är sannolikhetsberäkningar helt på sin plats. Det finns ingen vetenskaplig grund för att liv kan existera utan proteiner[19], och det måste med nödvändighet ha gällt även den första cellen. För att kunna göra den sortens beräkningar behöver man kunna uppskatta hur stor andel av alla tänkbara aminosyrakombinationer som ger proteinet en funktion i förhållande till antalet möjliga kombinationer som är tillgängliga för slumpen. Den andelen är mycket svår att komma åt. Det finns däremot studier av hur stor sannolikheten är att en slumpmässigt sammansatt aminosyrakedja får en stabil grundstruktur[20], vilket är en nödvändig förutsättning för att proteinet ska kunna vara bärare av någon funktion över huvud taget. Här finns det experimentella undersökningar[21] att stödja sig på, och evidensen pekar mot att andelen stabila till icke-stabila sekvenser av ett kort protein (150 aminosyrarester) är svindlande 1/10-74. Det är närmast oändligt mycket svårare än att hitta en nål i en höstack. Det är som att ta en tur med förbundna ögon bland en miljard galaxer som vår egen vintergata på jakt efter en enda specifik atom och råka hitta den på första försöket! Lars Johan Erkell vidhåller att den här sortens beräkningar handlar om att hitta en på förhand bestämd sekvens av aminosyror, trots att jag uttryckligen förklarar att så inte är fallet.

Materialistiska modeller för livets uppkomst och utveckling bygger på slumpartade fenomen[22]. Därför borde sannolikhetsberäkningar vara ytterst angelägna för evolutionsförespråkare att utveckla. Det är ju genom sådana man skulle kunna visa att evolutionsscenariot är en trovärdig modell av verkligheten. Men ändå är det just bland dem man finner kritik mot att använda detta matematiska verktyg. Erkell utgör inget undantag på den punkten.


Robusthet som argument mot skapelse och för evolution

Att ett protein är robust innebär att det har en viss grad av tålighet mot att utstå förändringar i sin aminosyrasekvens. Erkells resonemang bygger på att den robusthet, man finner hos vissa enzymer skulle stödja evolutionsteorin men tala emot en skapelseakt. Han menar att försöken visar att ett enzym inte är beroende av en enda unik aminosyrasekvensens för att det ska kunna fungera. Men det har heller ingen påstått. Att han över huvud taget tar upp frågan hänger nog ihop med vanföreställningen att vi skapelsetroende skulle basera våra sannolikhetsberäkningar på att det skulle förhålla sig på det viset. Erkell skriver:

” Är det möjligt att … ett enzym fortfarande kan fungera efter en eller flera mutationer? … man har framställt 4 000 ”slumpartade” mutanter av enzymet lysozym och undersökt deras aktivitet. Det visade sig då att i den grupp av mutanter som hade i medeltal en mutation, hade alla kvar sin aktivitet. Med i medeltal två mutationer var fortfarande 80 % av mutanterna aktiva, men med tre mutationer var det bara 20 %.” [23]

Grundfrågan är: är ett system med viss inbyggd redundans[24] ett högre eller lägre organiserat system än ett som helt saknar redundans? Vi kan göra en analogi med hur man idag konstruerar flygplan och annan högteknologisk utrustning. Styrsystemen i flygplan har exempelvis tredubbel redundans där de olika systemens komponenter måste vara levererade av olika tillverkare och t. o. m. vid olika tidpunkter i syfte att förebygga inbyggda systemfel. Om två styrsystem av någon anledning skulle slås ut kvarstår ytterligare ett system som ska kunna sätta oss säkert tillbaka på marken[25]. Betyder detta att dagens flygplan är mer primitiva än tidigare generationers? Naturligtvis inte – driftsäkerheten har ökat till en viss högre kostnad därför att flygplanshaverier, hur sällsynta de än är, skulle innebära ännu högre kostnader i form av förluster av hälsa, liv, materiel och renommé.

På samma sätt är proteiners robusthet inte alls något argument för en slumpmässig evolution på bekostnad av ett skapelseperspektiv. Tvärtom. Funktionella strukturers robusthet utgör en designmarkör i såväl teknologiska som levande system. Robusthet eller redundans i naturen är ännu ett argument för Gudomlig design.

Experimenten med enzymet lysozym[26] som Erkell åberopar visar ingenting anmärkningsvärt. De visar att mutationernas nedbrytande/destruktiva effekt på enzymets funktion ökar exponentiellt med antalet mutationer. Relevantare för sammanhanget hade varit om det handlat om försök där enzymens specificitet visat sig öka när det utsatts för slumpmässiga mutationer. Det är den sortens förändringar som behöver påvisas experimentellt för att komma neodarwinismens mekanismer till undsättning. Att mutationer förstör (degenererar) genetiskt material är däremot allt annat än någon nyhet. Och att ett enzym bara kan tolerera en enstaka punktmutation utan att funktion i viss mån går förlorad belyser i stället specificitetens avgörande betydelse för levande system. Det hindrar förstås inte att den inbyggda, men begränsade, robustheten eller redundansen i enzymet har en viktig biologisk funktion. Det är bra att ha två ögon om man skulle råka mista det ena.


Dawkins gamla vessla…

För att illustrera att mutationer och selektion verkligen förmår skapa information liknande den i ett enzym refererar Erkell till ett känt avsnitt i Richard Dawkins välkända bok "The Blind Watchmaker". Erkell skriver:

”Richard Dawkins har gjort en datorsimulering där han illustrerar hur enkelt det är för mutationer och selektion att successivt bygga upp en sekvens som kan liknas vid ett enzym.”

”Jag vet att kreationister hatar Dawkins vessla för att den så tydligt illustrerar grundprincipen för evolution genom variation och selektion.”

Richard Dawkins söker bevisa evolutionsmekanismernas kraftfullhet genom att återskapa strofen ”METHINKS IT IS LIKE A WEASEL” ur Shakespeares Hamlet genom att slumpmässigt generera bokstäver ("mutationer") och sedan selektera dessa på grundval om de är "rätt" eller inte ("naturligt urval"). Hans datorsimulering ledde efter 43 "generationer" fram till sitt mål - den aktuella Shakespearefrasen. Att hans exempel saknar relevans när det gäller frågan om den biologiska informationens uppkomst behöver väl knappast påpekas - informationen fanns ju där redan från början. Det enda som kombinationen av hans genom intelligenta metoder konstruerade hård- och mjukvara åstadkom var ett återskapande av den information som redan från början programmerades in som mall!

Dawkins gör i sin evolutionssimulering ett antal mycket grova förenklingar:

1. en naturlig mutationsfrekvens på 1/10 000 000 000 byts ut mot 1/28.

2. organismens arvsmassa reduceras till en bråkdel (från storleksordningen 3 000 000 000 till 28 informationsenheter).

3. en under naturliga förhållanden okänd men som regel mycket liten selektionschans för en positiv mutation byts ut mot en hundraprocentig sådan.

4. varje selektion ökar textsträngens informationsinnehåll med en enhet. Detta är i verkligheten ytterst osannolikt. (Men i realiteten finns, som tidigare påpekats, informationen redan inbyggd i form av den målsekvens som "selektionen" hela tiden relaterar till).

Det är bland annat alla dessa förenklingar som gör att Dawkins metod konvergerar. Utan dessa förenklingar är det enkelt att visa att Dawkins dator skulle behöva mer tid på sig än de 13,7 (± 0,1) miljarder år som Big Bang-teorin medger. Dawkins exempel är därför fullständigt irrelevant som parallell till evolutionen i termer av mutationer och selektion. Däremot fullt relevanta för att illustrera en skapelseakt! Dawkins datorprogram utgör en metod för att skapa en slutprodukt som redan från början finns i konstruktörens sinne. Det är ju faktiskt precis så både jag och Lars Johan Erkell gör när vi författar våra artiklar. Vi väljer bland en uppsjö av ord, och när vi finner det ord som stämmer bäst med vad vi vill uttrycka så ser vi till att snabbt få det på pränt och spara den på hårddisken. "Slumpen" (hjärnstammen?) genererar orden och vi själva selekterar fram de som är mest "adaptiva".

Erkell har helt fel i att vi designföreträdare hatar Dawkins vessla – tvärtom – vi formligen älskar den! Jag har ofta använt mig av den i mina föredrag för att illustrera evolutionisters desperata försvar av evolutionsmekanismerna. En helt vanlig grundskoleelev brukar genomskåda Dawkins ”bevis” inom loppet av någon minut.


De små stegens magi

Lars Johan Erkell hänvisar sedan till ett antal vetenskapliga rapporter där man framkallat mutationer under kontrollerade former och som lett till att enzymer förändrats så att ”nya funktioner” uppkommit. Detta tar han som belägg för att evolutionen kan ske i små steg där praktiskt taget varje sådant innebär en fördel som kan gynnas av det naturliga urvalet och utgöra en ”brygga” till nästa muterade enzym med en något annorlunda ändamålsenlig funktion. Han skriver:

”Det är osannolikt att ett långt protein skulle bli till av en slump, men så är inte fallet om de uppstår gradvis steg för steg.”

Erkells resonemang bygger på förutsättningen att proteiners funktioner ligger utspridda ungefär som holmar i en skärgård där det går att hoppa på små stenar för att komma från en holme till en annan. Varje sådan sten utgörs av en organism[27] som fått ett protein förändrat av en mutation som ger den någon form av överlevnadsfördel gentemot föregående organism. Skulle en funktionell holme ligga så långt från den egna holmen att det inte går att hoppa till nästa sten för att komma vidare så skulle detta motsvara en situation där det bara finns sämre anpassade mutanter. Det naturliga urvalet skulle då verka för att eliminera sådana och resultatet skulle bli en evolutionär återvändsgränd.

När det gäller uppkomsten av stabila proteinmolekyler såg vi tidigare att avstånden mellan holmarna är astronomiska. Allt tyder på att det även gäller övergången från en klass av proteiner (här: enzymer) till en annan. När det däremot handlar om att ta sig från en holme till en annan inom en och samma proteinklass är avståndet inte alls lika stort och det är mycket troligare att det går att hitta en kombination av stenar för evolutionen att mutera sig fram på inom den isolerade ”ö-gruppen”.

Innan jag redogör för tre av de exempel som Erkell refererar till (utrymmet medger inte fler) är det ytterligare ett förhållande som behöver belysas. Det handlar om sambandet mellan ett proteins (ofta enzyms) informationsinnehåll och dess specificitet. Ju mer specifikt ett protein är desto högre är dess informationsinnehåll. Det inses intuitivt genom följande exempel: Om jag ber min son gå en i en butik och köpa te, så behöver jag inte använda särskilt många ord (informationsenheter). Det räcker att jag säger till honom: - Köp te! Om jag däremot vill ha tepåsar med Earl Grey av märket Twinings i 250-gramsförpackning, är min begäran mer specifik och kräver därför en betydligt längre instruktion – mer specificerad = mer information. I analogi med detta är ett enzym som bara kan binda effektivt till en enda substratmolekyl[28] mer specifikt och innehåller mer information än ett som kan binda mindre effektivt till två eller fler substratmolekyler.

Erkells första exempel:

”Ett monooxygenas kan omvandlas till ett NADPH-oxidas med en mutation.” [29]

När källan granskades framgick att man vid detta försök använde sig av ”targeted enzyme engineering”. Det innebär en intelligent och målinriktad justering av ett befintligt enzyms struktur, högst sannolikt med kunskap om strukturen hos redan befintliga NADPH-oxidaser. Det handlar alltså om kemisk design, och resultaten kan därför inte användas som argument för dess motsats i form av slumpmässiga förändringar. Dessutom finns det goda skäl att anta att en sådan förändring skulle ställa till det ordentligt i den drabbade cellens metabolism.

Erkells andra exempel:

”Ett enzym som normalt tillverkar aminosyran histidin behöver bara en mutation för att istället göra aminosyran tryptofan.” [30]

Jag läser följande i forskningsrapporten:

”Genom att framkalla slumpmässiga mutationer och selektera bland dem genererade vi åtskilliga HisA-varianter som katalyserade TrpF-reaktionen … och en av dessa varianter behöll signifikant HisA-aktivitet.”

Med andra ord – från att ursprungligen bara kunnat katalysera tillverkningen av aminosyran histidin (His) så kan enzymet efter mutation och selektion även katalysera tillverkningen av tryptofan (Trp). Det innebär att substratrepertoaren blivit bredare och genen som kodar för enzymet har förlorat information i enlighet med te-illustrationen ovan. Att både ursprungsenzymet och det muterade enzymet tillhör samma ”ö” är ställt utom allt tvivel: De tillhör en och samma mycket fascinerande klass av proteiner[31] som vittnar om Skaparens visdom!

Erkells tredje exempel:

”Ett epimeras …behöver bara en mutation för att också fungera som aldolas.” [32]

Här har man jämfört aminosyrasekvenserna hos epimeraset och ett snarlikt aldolas. Och genom ”site-directed mutagenesis”, (d v s framkallande av en viss mutation i en viss aminosyraposition) lyckats syntetisera ett enzym med en bredare substratrepertoar. Situationen känns igen. Enzymet har genom mutationen i fråga – som forskarna uttrycker det – blivit ”leaky”, d v s har börjat ”läcka” = förlorat i specificitet (informationsinnehåll) och kan nu katalysera fler substanser än från början. Med andra ord ännu en destruktiv förändring av ett enzyms funktion tack vare – i det här fallet faktiskt trots – intelligent manipulering.


Multifunktionalitet

Erkells nästa argument är att om ett enzym kan verka på många olika substrat så skulle en av funktionerna kunna falla bort utan att det gör så mycket. Slumpen skulle då kunna ”hitta på” en ny funktion medan enzymet fortfarande har kvar sin funktion med avseende på de övriga substraten. Rätt som det är skulle alltså slumpen kunna råka hitta en alldeles ny funktion som skulle kunna möjliggöra ett dubbelt så långt hopp som annars, menar han, och hänvisar till enzymer som är multifunktionella eller ”otrogna” (så kallad ”protein moonlighting”).

Erkell:

”De flesta mutationer är nära-neutrala och har inte någon större effekt. På så sätt är det möjligt att en ny funktion som kräver flera mutationer kan uppstå.”

”… Den muterade delen av proteinet kan då fortsätta att samla på sig mutationer; man vet att de flesta mutationer är nära-neutrala och inte har någon större effekt. På så sätt är det ändå möjligt att en ny funktion som kräver flera mutationer kan uppstå.”

Förställningen att proteiner kan driva omkring och mutera på icke-funktionalitetens ocean utan att drivas av en selektionsvind i någon speciell riktning på väg mot en avlägsen ny ö av funktionalitet är exempel på det vanliga evolutionära historieberättandet, men saknar dessvärre varje form av empiriska belägg. Statistiskt sett sker det för varje ”fördelaktig” [33] mutation minst 100 000 mer eller mindre nedbrytande mutationer. Det är upp till evolutionsföreträdare att visa att en så destruktiv process skulle kunna skapa någonting fördelaktigt utan ett naturligt urval som hyfsar till oddsen. Det handlar alltså om ren spekulation och önsketänkande från Erkells sida.


Kan proteiner då evolvera nya funktioner?

Med nuvarande kunskapsläge blir svaret: Ja, i begränsad omfattning, men alltid till priset av förluster av genetisk information. Hävdar man någonting annat görs det i kraft av önsketänkande och inte av experimentell vetenskap. Denna stödjer ett skapelseperspektiv där de levande varelserna skapades med förmåga till anpassning till en föränderlig miljö, men definitivt inte föreställningen om en planlös evolution från bacill till människa.

Fotnoter

[1]  Det vi kritiserar med evolutionen är inte det väl dokumenterade faktum att levande organismer i viss mån är "plastiska" (föränderliga) och att denna variation till en del kan förklaras av de klassiska evolutionsmekanismerna mutationer och selektion (naturligt urval). Det vi kritiserar utifrån vetenskapliga fakta är argumentet att denna variation kan utvidgas till att förklara utvecklingen mellan högre kategorier av levande varelser, d v s det som brukar gå under beteckningen "makroevolution".    [Tillbaka till texten]

[2]  https://biologg.wordpress.com   [Tillbaka till texten]

[3]  Du kan ta del av debatten i dess helhet under rubriken 2014-2015 i högerkolumnen.   [Tillbaka till texten]

[4]  Den information som intelligenta varelser producerar (som t ex den här texten) är inte bara komplex i bemärkelsen osannolik i förhållande till alla andra tänkbara bokstavskombinationer av samma antal skrivtecken, utan även specificerad i betydelsen att den innehåller verklig mening. Jag kommer att utveckla resonemanget i min kommande artikel som behandlar Erkells syn på just biologisk information.    [Tillbaka till texten]

[5]  Genduplicering är när en mutation leder till att en gen kopieras så att avkomman kommer att bära samma gen i flera upplagor.    [Tillbaka till texten]

[6]  Med ekolokalisation avses den förmåga som många fladdermöss har att flyga i totalt mörker och "se" flygande insekter med hjälp av sin avancerade ultraljudsteknik.    [Tillbaka till texten]

[7]  Se t. ex. animeringar av ett antal molekylära maskiner på http://www.arn.org/mm/mm.htm .    [Tillbaka till texten]

[8]  Exempel på kemiska fabriker är ribosomen och ATP-syntas.    [Tillbaka till texten]

[9]  Meyer Stephen C., Signature in the Cell: DNA and the evidence for intelligent design, 2009, s. 390-91, ISBN 978-0-06-147278 7    [Tillbaka till texten]

[10]  http://www.seti.org/    [Tillbaka till texten]

[11]  En nackdel med Shannons informationsbegrepp är att symbolföljden (1) faktiskt innehåller mer information än nummer (3). Nummer (1) är helt slumpmässig, medan nummer (3) präglas av viss regelbundenhet (t ex att en vokal i svenska språket oftast följs av en konsonant) som gör att den är något mindre osannolik, och därmed bär mindre information.    [Tillbaka till texten]

[12]  Exempel är Stephen Meyer, William Dembski och Werner Gitt.    [Tillbaka till texten]

[13]  Komplex i bemärkelsen att den är väldigt osannolik. Chansen att en slumpgenerator eller flock schimpanser skulle upprepa den är så liten att det skulle förväntas ta oräkneliga miljarder år innan den skulle uppträda igen.    [Tillbaka till texten]

[14]  En pulsar är en roterande neutronstjärna som sänder ut extremt regelbunden elektromagnetisk strålning.    [Tillbaka till texten]

[15]  Skapelsetroende förväntar sig att tillståndet i den ursprungliga skapelsen var "mycket gott", men att gener skadats från syndafallet fram till våra dagar. Resultaten från det så kallade ENCODE-projektet ger oss på skapelsesidan råg i ryggen när det gäller andelen icke-funktionellt DNA.    [Tillbaka till texten]

[16]  Människans haploida arvsmassa består av 3,2 miljarder kvävebaser (3,2 Gb), där varje bas/bokstav motsvarar två bitar Shannoninformation. Totalt skulle det, lågt räknat, ge ett informationsinnehåll på 6,4 Gbit (eller 0,8 Gbyte) i varje människocell.    [Tillbaka till texten]

[17]  Det bör tilläggas att detta scenario påstås ha skett utan någon verkande selektion. Scenariot är orimligt med selektion och närmast absurt utan. Föreställningen hålls vid liv huvudsakligen tack vare att duplicering är den enda kända process som kan öka storleken på en arvsmassa.    [Tillbaka till texten]

[18]  Jag har tidigare publicerat en artikel om detta i Genesis. Den återfinns även på min hemsida på http://www.gschmidt.se/Skapelsefragan/Fragor_och_svar/Fraga_4/Fraga_4.html    [Tillbaka till texten]

[19]  Den så kallade "RNA-världen" är ett försök av materialister att komma undan problematiken med att proteiner är livsnödvändiga substanser. Utan proteiner – inget liv. Utrymmet tillåter inte någon närmare motivering, men den kemiskt intresserade läsaren kan t ex ta del av länken http://www.arn.org/docs/odesign/od171/rnaworld171.htm    [Tillbaka till texten]

[20]  Proteiner med biologisk funktion har alltid en stabil så kallad sekundärstruktur bestående av "alfa-helixar" och "beta-flak".    [Tillbaka till texten]

[21]  Axe, "Estimating the Prevalence of Protein Sequences", Journal of Molecular Biology, 341 (2004): 1295-315    [Tillbaka till texten]

[22]  till skillnad från klassisk fysik som hanterar deterministiska förlopp där olika utfallet kan beräknas utifrån kända ingångsdata.    [Tillbaka till texten]

[23]  Kunichika, K. et al. (2002) Robustness of hen lysozyme monitored by random mutations. Protein Engineering, 15:10, 805–809    [Tillbaka till texten]

[24]  Redundant betyder ungefär överflödig, som t ex två kökssaxar i bestickslådan.    [Tillbaka till texten]

[25]  http://en.wikipedia.org/wiki/Redundancy_(engineering)    [Tillbaka till texten]

[26]  Lysozym förekommer t ex i saliv och tårvätska och har förmågan att lösa upp bakteriers cellväggar och utgör därför en del av människans immunförsvar.    [Tillbaka till texten]

[27]  Egentligen arbetar inte evolutionsteorin med individer. Det förutsätts att varje eventuell fördelaktig förändring först uppstår av en ren slump och sedan sprids till hela populationen. För att detta ska ske räcker det inte att mutationen är fördelaktig, det måste också till en ordentlig portion tur.    [Tillbaka till texten]

[28]  En substratmolekyl är den eller de molekyler som enzymet förmår verka på.    [Tillbaka till texten]

[29]  Brondani, P.B. et al. (2014): Finding the Switch: Turning a Baeyer−Villiger Monooxygenase into a NADPH OxidaseJ. Am. Chem. Soc. 136, 16966−16969    [Tillbaka till texten]

[30]  http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC27628/   [Tillbaka till texten]

[31]  http://en.wikipedia.org/wiki/TIM_barrel    [Tillbaka till texten]

[32]  Johnson, A.E., et al. (1998): Epimerization via Carbon-Carbon Bond Cleavage. L-Ribulose-5-phosphate 4-Epimerase as a Masked Class II Aldolase Biochemistry 37, 5746-5754    [Tillbaka till texten]

[33]  Det finns en hel del exempel på mutationer som under vissa omständigheter kan anses som fördelaktiga för organismen (t ex resistens hos mikroorganismer och insekter, sickle-cellsanemi hos människor etc), men ännu i november 2015 saknas ett enda exempel på en fördelaktig mutation som tillför arvsmassan kvalitativt ny information och som därför kan ge ett konstruktivt bidrag till evolutionen.    [Tillbaka till texten]