Göran Schmidts hemsida



Main menu: Start | Rörö | Skapelsefrågan | Bibelrelaterat | Kontakt

Fjällfiling

Mars 2024

Bild av Mr Believer från Pixabay

Ordet anthropos är ett grekiskt ord som betyder människa. Den så kallade ”antropiska principen” uttrycker det faktum att universum förefaller som ”gjort” för att vi människor ska kunna finnas till och utforska världen, vilket egentligen är en högst biblisk tanke. Men eftersom någonting sådant inte ryms inom det naturalistiska perspektivet på tillvaron så har sekulära fysiker och astronomer formulerat ett antal förklaringsmodeller för att försöka hitta vägar att (bort)förklara denna i deras ögon märkliga observation.

Den vanligaste av modellerna brukar gå under namnet multiversumhypotesen. Det är en modell som förutsätter att det förutom vårt universum finns eller har funnits svindlande mängder av andra, så kallade parallella universum. Ingen förväntar sig att några sådana ska kunna vare sig ses eller undersökas, men det tycker man spelar mindre roll. Det viktiga är att det ökar sannolikheten för att ett antropiskt universum som vårt skulle råka uppstå åtminstone någon gång. Som här och nu.

Själv tycker jag att det där med parallella universum är en väldigt långsökt förklaring. (Och inom parentes sagt är de andra materialistiska förklaringsmodellerna som lagts fram inte mindre långsökta.) Bibelns förklaring till att världen förefaller vara gjord för oss människor är att den faktiskt är just precis det. Den modellen kräver tro på en osynlig Skapare, vilket är anledningen till att den till skillnad från de andra modellerna inte är vetenskapligt accepterad.

Å andra sidan kräver multiversumhypotesen tro på myriader andra universum än vårt eget som inte heller de är synliga. Eller närmare bestämt ens möjliga att påvisa eftersom de i så fall skulle utgöra en del av vårt eget universum vilket de per definition inte är.

Det finns en regel inom vetenskapsteorin som säger att om det finns flera olika hypoteser som alla gör anspråk på att förklara en sak så bör man välja att hålla sig till den som är mest parsimonisk. Det betyder den av hypoteserna som är enklast eller minst långsökt. Valet står alltså mellan en osynlig Gud eller oräkneliga osynliga universum. Som kristen tycker man att valet är lätt och förundras över att inte alla tycker som en själv, även om man naturligtvis förstår anledningen – frågan om Guds existens är en djupt andlig, personlig och känslig fråga. Han får bara inte finnas. Som Kristina från Duvemåla inte sjöng.

Copyright © 2024 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan