April 2025
Bild: Genesispodden 2.0.
Agnes Wold behöver väl ingen närmare presentation. Typ som en kvinnlig Leif G W Persson (ursäkta Agnes;). Men inte kriminolog utan specialist på baciller (professor i mikrobiologi).
Det var Håkan Fransson från Källö-Knippla, som numera ansvarar för Genesis-podden 2.0, som kom på den vilda idén att inbjuda Agnes till ett samtal med mig om skapelsefrågan. Och hon tackade ja.
Strax före sändning konstaterade Agnes att hon aldrig någonsin träffat på en kreationist (skapelsetroende). Min spontana tanke var något i stil med ”Oj, oj, oj Agnes. Om du bara visste hur många du träffat på utan att veta om det.” Hemliga kreationister förekommer nämligen på alla nivåer i samhället och akademin, men man tvingas tyvärr att ligga lågt med sin evolutionskritik på grund av det sociala trycket som på olika sätt skulle sätta ett effektivt stopp för den vetenskapliga karriären om det blev känt att man hade sina berättigade tvivel på Darwin. Men jag sade inget.
Ironiskt nog hade Agnes haft en kreationist på nära håll redan under sin gymnasietid, för det visade sig att hon gått på samma gymnasieskola som jag själv och vi är båda födda samma år. Jag blev nämligen både kristen och kreationist när jag gick i tvåan på gymnasiet.
Agnes å sin sida var tydlig med att hon aldrig någonsin haft det minsta tvivel på Darwin och evolutionen och hon var – just därför – fullständigt ovetande om förekomsten av vetenskaplig evolutionskritik. Även det framgick under samtalet.
Jag har under åren haft många och långa debatter med hängivna evolutionsanhängare och vet precis hur de tänker. De tar för givet att kombinationen av mutationer och naturligt urval har förmågan att förvandla mikrober till mossor, makrillar och människor alldeles av sig själv. Och därför måste mutationer äga förmågan att skapa nya fantastiska saker hela tiden. Och det naturliga urvalet måste kunna välja ut de bäst anpassade individerna generation efter generation. För annars skulle vi ju inte finnas till.
När man informerar en sådan person – i det här fallet Agnes Wold – om att även de sällsynta fördelaktiga mutationerna till sin natur är nedbrytande ser vederbörande ut som en fågelholk. Varför då? För att man inte visste att man gör klokt i att undvika strålning och kemikalier som förorsakar mutationer? Nix. För att man i egenskap av mikrobiolog inte känner till att bakteriestammar som stressats till att mutera är försvagade i förhållande till sina icke-muterade vilda kamrater? Nix.
Allt det där vet Agnes Wold. Problemet är att hon aldrig tänkt på mutationer i termer av nedbrytande eller uppbyggande. Hon tänker att det räcker med förändring i vilken riktning som helst. Hon tänker till och med att man (jag) moraliserar när man talar i termer av uppbyggande eller nedbrytande mutationer, eller hävdar att en pudel är genetiskt fattigare än dess urmoder vargen eftersom selektion utarmar arvsmassan. Något som alla växt- och djurförädlare är väl införstådda med – det är just därför vi upprättar genbanker.
Agnes Wold och liktänkande har aldrig reflekterat över sådana ”detaljer” på grund av sin övertygelse om evolutionen.
Att inse att mutationer förstör och att naturligt urval gör populationer av organismer fattigare i stället för att utveckla dem till nya fantastiska livsformer är nästintill omöjligt att ta in för en person som levt hela livet med evolutionen som en självklarhet. När man levt så länge och betraktat världen genom glasögon med evolutionsteorin som filter så är det förvirrande att tvingas ta av dem en stund.
Därför kan man väl inte säga att vårt samtal ledde någon särskild stans. Men det illustrerar hur en akademiskt välmeriterad och modig fritänkare konfronteras med en större verklighet. Och det får vara gott nog.
Debatten mellan mig och Agnes hittar du till exempel här.
