Augusti 2025
Penisben av valross, 59 cm - Wikimedia commons, Av Didier Descouens - Muséum de Toulouse, CC BY-SA 4.0..
Låt oss ta det rakt på sak även om det kanske kan upplevas lite pinsamt: Hannarna hos hominiderna, den systematiska grupp som människan är placerad i, har ett ben som stöd i sin penis. Benet, som på latin heter baculum eller Os penis, möjliggör bland annat en utdragen parningsakt.
Förresten vänta lite... Det finns faktiskt ett undantag, ett enda. Det är människan. Av någon anledning är människan undantaget som bekräftar regeln – män saknar nämligen baculum. För att en man och en kvinna ska kunna genomföra ett samlag måste svällkropparna i mannens penis blodfyllas, det som kallas erektion. Denna är en mycket komplex funktion med en rad olika faktorer inblandade, emotionella, psykologiska, anatomiska och hormonella och alla måste fungera tillsammans på ett samordnat sätt, för annars skulle människosläktet inte kunna föras vidare.
Det faktum att könsorganens utformning är så intimt (!) förknippade med själva fortplantningen gör övergången från ”apa” till människa särskilt besvärlig att förklara. Evolutionsbiologer behöver ju presentera ett troligt scenario för hur parningssystemet hos en primitiv apa kunnat bytas ut mot ett annat utan att hannarna blev impotenta under de långa tidsrymderna på väg från det ena till det andra. Eller annorlunda formulerat: det är inte helt enkelt att byta till vinterdäck medan bilen rullar…
En naturlig fråga är vilken drivkraft som kan ha legat bakom en sådan förändring, som snarare tycks försvåra än underlätta sexakten? Varför förändra ett vinnande koncept – det lär ju knappast ha varit så att systemet med ett baculum med tillhörande rekvisita fungerade dåligt, eftersom alla hominider förutom människor som sagt har det ”än” idag.
Frågorna är många, och evolutionsbiologernas svar rena spekulationer1 utan någon annan ”evidens” än evolutionens ”faktum”. Funktionen hos apmänniskornas svällkroppar förmodas ha utvecklats parallellt med att baculum avvecklades genom små förändringar under lång, lång tid. Så långsamt att hannarnas potens inte påverkades negativt.
Notera hur föreställningen om årmiljonerna liksom späder ut problematiken så att den tycks försvinna! Miljoner år – simsalabim!
En liten analogi skingrar dimman: Kan en människa hoppa ända till månen? – Ja, svarar någon, naturligtvis går det. Våra höjdhoppare måste sluta begränsa sig genom att tänka att det är omöjligt och i stället träna mer målmedvetet. De behöver inse att det ju faktiskt räcker att varje generation höjdhoppare hoppar en ynka liten millimeter högre än föregående generation. Så är man till slut på månen. Fast visst tar det tid – årmiljoner gör det omöjliga möjligt. Eller hur?
Ett litet ben som skiljer oss från aporna alltså. Det finns mer som du vet.
***
Referens[1] En genomgång av de olika hypoteser som lagts fram om det förlorade baculumet finns på Jakovlić, Ivan (2021). "The missing human baculum: a victim of conspecific aggression and budding self-awareness?", Mammal Review. 51 (3): 454–464. Det går också att läsa en sammanfattning på Wikipedia, mest utförlig på den engelskspråkiga sidan. [Tillbaka till texten]
