Blåhallon (Rubus caesius)
Blåhallonet är väl i mitt tycke ingen större smaksensation när man äter dem naturellt. Det hindrar inte
att bären kan plockas och kokas till en god sylt. Gotlänningar känner igen denna som "salmbärssylt".
Växten hybridiserar flitigt med andra Rubus-släktingar som björnbär och hallon. Just blåhallonet tycks klara sig på anmärkningsvärt dunkla växtplatser. Där verkar den hävda sig i konkurrensen med andra arter och bildar ofta stora, högst ogästvänliga snår.
Ett av de större bestånden finns utefter oxelallén på väg mot Apelvik.
Bild nummer tre uppifrån är från ett buskage mittemot lekplatsen. Blommorna här var mellan 4-5 cm i diameter. Sannolikt handlar det om en så kallad polyploidi, d v s om ett bestånd som har dubbelt eller kanske tredubbelt så många kromosomer som normalt.