Pors (Myrica gale)
I myrmarker har jag fått många av mina starkaste naturupplevelser genom åren. I väntan på öringvak med älvorna
dansande över tuvorna. Och så doften. Doften av pors. Ljuvare än någon parfym.
Porsen växer i anslutning till sjöar och dammar. En ganska lågväxt buske med avlånga blad som smalnar av mot basen. Bladen
är, som framgått av ovanstående, starkt aromatiska av de flyktiga oljor som finns där på insidan, och jag kan aldrig
motstå frestelsen att mosa några blad mellan fingrarna när jag stöter på porsbuskarna ute på naturreservatet eller
någon annanstans.
Bladen har använts som ölkrydda före humlens tid, men gav visst rejäl baksmälla, sägs det. Bäst är nog att krossa bladen och gnida in i huden som myggmedel. Kanske inte lika effektivt som djungeloljan, men definitivt ofarligare. Och så doften då...