Göran Schmidts hemsida

Röllekan – eller röllikan som det också brukar stavas – skulle det kunna skrivas en hel bok om. För 4 000 år sedan högaktades den som läkemedel av kineserna. Detsamma gällde indianerna i Nordamerika. De romerska soldaterna under kejsar Nero på 100-talet efter Kristus var ålagda att ha röllekeblad som första hjälpen i sina packningar. Och så vidare. Det finns i gammal litteratur otaliga beskrivningar på hur förlorade kroppsdelar som fingrar, tår och rentav näsor återbördats och vuxit fast igen utan större ärrbildningar genom att de bundits fast tillsammans med bandage av röllekeblad eller bandage indränkta med röllekebrännvin, så kallade millefoliedroppar. I Frankrike kallades växten "timmermansört" därför att man behövde den till hands om man skadade sig i arbetet.

Röllekans vetenskapliga namn består av släktnamnet Achillea och artnamnet millefolium. Det förstnämnda anspelar på Homeros berättelse om Achilleus, den osårbare soldaten. Och det sistnämnda syftar på de finflikade bladen. Det betyder "tusenblad".

Det svenska namnet Rölleka kommer ett gammalt germanskt (tror jag) ord - roleke som betydde "liten rulle". När man torkar röllekebladen för förvaring rullar de nämligen ihop sig till små rullar.

Liksom andra så kallade "kompositväxter" består det vi kallar blommor egentligen av ett flertal blommor, som ofta är av två slag: Dels så kallade "diskblommor" mot centrum av "blomman" och dela av "strålblommor" som sitter längs periferin (utkanten) och som har till uppgift att skylta – göra reklam – för pollinerande insekter. På den förstorade bilden syns tydligt skillnaden. Oftast har Röllekan vita kronblad, men det är inte så ovanligt med mer eller mindre violetta varianter. Eller vackert rosa som på den bilden härintill.

Vem vet – kanske är snart tiden här när vi på grund av multiresistenta bakteriestammar behöver återvända till de mediciner som vår Herre gett oss, alldeles gratis dessutom. Röllekan tänker i alla fall jag definitivt ha i mitt eget husapotek den dagen!