Göran Schmidts hemsida

Sandmaskrosen är en minimaskros med smala, väldigt flikade blad som man ofta hittar på sandstränder i maj månad. Man känner bland annat igen den på holkfjällen – de smala gröna foderbladen som omsluter knoppen och som sitter som ett stöd för de gula kronbladen när blomman slagit ut. Hos sandmaskroden har de ett litet utskott en liten bit nedanför spetsen - se nedersta bilden.

Frukterna – som hänger längst ner under "fallskärmen" är röda hos sandmaskrosen, därav det latinska artnamnet erythrosperma som betyder just "röda frön".
Ifall du kikar på en liten maskros på nära håll och fröna inte är rödaktiga utan ljusbruna, så är det sannolikt en dvärgmaskros i stället som du håller i handen. Mer avancerade maskroskunskaper än det har jag inte, men det finns duktigt folk som kan bättre än så – det lär finnas omkring 600 så kallade småarter av maskrosor i vårt land, och ett femtiotal av dem är sandmaskrosor…

Anledningen till att det finns en så hejdlös mängd snarlika arter av maskrosor är att växten kan bilda frön utan befruktning (så kallad apomixis). De dotterindivider som gror ur frön som föregåtts av befruktning kommer alla att vara genetiskt unika, och om någon sådan avviker tillräckligt mycket till utseendet från sin moderplanta kan även den komma att bilda en egen småart genom apomixis. Det har tydligen inträffat litet nu och då under åren.

Se även Maskros.