Strandmålla (Atriplex litoralis)
Strandmållan har smala, grågröna, köttiga, välsmakande blad med aningen sälta. Före blomningen är de milda
och goda, senare på säsongen blir de aningen beska. Liksom övriga mållor (jfr Svinmålla och Spjutmålla) är de
både goda och nyttiga att äta, spenatsläktingar som de är. Eftersom strandmållan har en tendens att växa över de
fina badvikarna tycker jag inte att man behöver ha dåligt samvete om man tar med sig ett fång hem till sommarbuffén, även om det
råkar vara ute på naturreservatet. Växten är ettårig och mängden kan variera oerhört från ett år till ett
annat, beroende på hur många frön som råkat hamna på grobart avstånd från markytan genom vågornas arbete under
vintern.
Det vetenskapliga artnamnet litoralis kommer av latinets litoris som betyder strand. Logiskt.