Juli 2018
Lilla Ers van, Rörö, sommaren 2018
Oj, vilken värme. Nästan apokalyptisk. Vi har njutit av de heta klipporna och det varma, salta vattnet, men inte utan en alltmer obehaglig aning i magtrakten. Det här känns lite för bra för att vara sant. Man inser ju att allt det vatten som tidigare fyllde det som nu är torrlagda sjöar och vattensamlingar här ute på ön inte har försvunnit, utan bara är på väg någon annanstans på jordklotet där det kanske kan ställa till det rejält. Det känns inte bra.
Och all fisk jag skröt om i junireflektionen är som bortblåst. Det är troligen för varmt i vattnet, så den har dragit ner mot djupare vatten som fortfarande är tillräckligt svalt.
Är det här ett undantagsår så må det väl vara hänt. De flesta bönder och skogsägare klarar ett risigt år med statens hjälp, men frågan är väl om de fixar två eller tre eller fler. Då sitter vi nog rejält i klistret, även vi svenskar som betraktat oss som immuna mot världsproblemen. Med ett nedmonterat jordbruk som nu får sina skördar halverade. Med skogar som törstar och brinner, och blåbär som skrumpnar. Och vi som levat i föreställningen om våra obegränsade vattenresurser - långsamt börjar vi inse att det behövs regn för att vattenturbinerna ska snurra och att havsvattnet behöver vara tillräckligt kallt för att kunna kyla våra kärnreaktorer. Saker som vi alltid tagit för givna.
Så bräcklig är vår välfärd. Så beroende är vi av att jordens ekosystem är i balans. Och ytterst av Honom som skapade världen och som råder över den i sitt osynliga majestät, fördold för alla som inte söker Honom.
Under så lång tid har vi svenskar njutit av frihet och välfärd utan att egentligen förtjäna den. Ren och skär nåd har det varit.
Vem vet – kanske närmar sig nådatiden sitt slut? Jag har förmodligen och förhoppningsvis fel, men blotta misstanken länder till eftertanke. Det är nog hög tid att vakna upp och inse den krassa sanningen – att när vi vägrar lyssna på andra sätt använder Gud naturen och klimatet för att tala till oss om behovet av omvändelse från vår kortsynthet, självgodhet och självsäkerhet och till att söka det som inte försvinner för en het vind.
Torkad sjöbotten i Ers van
