April 2021
Bild: Nick Fewings/Unsplash
Om det är någonting som präglar tidsandan idag så är det polarisering.
I USA verkar Trump-eran vara över för tillfället, men skyttegravskriget och spänningarna mellan republikaner och demokrater som byggts upp under ett antal år tycks bestå. Det är olycksbådande när länder splittras inifrån. Jesus konstaterade i förbifarten att ”ett rike som är splittrat blir ödelagt” (Matt 12:25).
Men det här fenomenet är knappast unikt för USA. Vi ser idag en uppdelning mellan individer – däribland forskare – med olika syn på frågor som:
• Beror jordens ökande medeltemperatur främst på människans aktiviteter eller på helt andra orsaker?
• Är globalisering och överstatlighet inom områden som ekonomi, politik och kultur – och kanske även religion – lösningen på världens problem eller en väg mot avgrunden?
• Är kolesterolsänkande läkemedel (statiner) nyttiga eller skadliga för hälsan?
• Hur farligt är coronaviruset egentligen, är nedstängningar av samhällsfunktioner mest till skada eller nytta?
• Vaccinationskampanjen mot covid-19 – är det för att rädda mänskligheten eller för att reducera den? Och vaccinen – är de farliga för hälsan eller vägen tillbaka till ett normalt liv för oss alla?
I fråga om detta och mycket annat kommer som sagt forskare till vitt skilda slutsatser, forskare som alla hänvisar till fakta, teorier och statistik som stöder den egna uppfattningen. Det lekmän kan göra är att antingen välja sida utan att egentligen veta varför, eller slå ut med armarna och fråga sig hur i hela världen man ska kunna ta personlig ställning när inte ens forskarna är överens. Det borde vara en tankeställare för dem som brukat hävda att naturvetenskapen bör vara den självklara normen för vår världsuppfattning, bibelsyn och teologi.
Saken blir inte bättre av att alla läger beskyller varandra för att förvränga fakta och statistik och backa upp sina resonemang med långa referenslistor som få orkar sätta sig in i. Konspirationsteorierna blomstrar.
Värre är att vissa av de här frågorna av somliga kristna har gjorts till andliga frågor. Även om det naturligtvis kan finnas både etiska och eskatologiska dimensioner i dem så är de till sin natur framför allt politiska, naturvetenskapliga och medicinska.
Det paradoxala är att det splittrade evidensläget snarare tycks framkalla tvärsäkra personer än ödmjuka. Och än värre – arroganta, dömande och elaka. Även bland trons folk. När vi läser och lyssnar till hur kristna formulerar sig i de här frågorna är det ofta i en anda och med ord som omöjligen kan vara inspirerade av Guds Ande. Tvärtom.
Som kristen och som Guds församling är vår uppgift att leda människor till Gud genom att berätta om Jesus och att motivera och försvara tron och Bibeln som Guds Ord. Hur vi var och en ställer oss till vaccinfrågan, orsakerna till den globala uppvärmningen eller globaliseringen måste få vara samvetsfrågor likt dem i fråga om mat och dryck som Paulus tar upp i Rom 14. En kristen som dömer en annan kristen för hennes personliga ställningstagande i fråga om dem lever inte i kärleken. Och det är allvarligt. Här krävs eftertanke och omvändelse!
