Oktober 2021
Hösten blev ”aningen” intensiv med flytt, översättningsprojekt, bokprojekt, ett bröllop och två begravningar och massivt artikelskrivande för magasinet Genesis, så månadsreflektionerna kom på efterkälken. Eftersom det bjuder emot att lämna ”walkover” så skriver jag oktober- och novemberreflektionerna postumt. Jag har gjort det lätt för mig genom att helt sonika ta en artikel för kommande marsnummer av magasinet med rubriken ”Evolutionens svarta låda” och dela det i tre delar för årets sista tre månader. Mitt nyårslöfte får bli att vara i takt med månatliga reflektioner från och med januari.
Sen ska jag erkänna att jag inte har en susning ifall någon läser vad jag skriver på den här sidan. Jag har inte glatt Google analytics med att analysera mina sidor. Så kanske är du som läser de här sidorna den ende/-a. I så fall är det för dig jag skriver. Håll till godo! Nu kör vi!
Evolutionens svarta låda (del 1/3)
Bild av David Schwarzenberg från Pixabay
Det man får höra tillräckligt många gånger tar man till slut för givet. Så är det för många nutidsmänniskor när det gäller berättelsen om en evolution från en primitiv bakterieliknande urorganism till oss människor och alla andra levande varelser. Men egentligen finns det ingenting självklart med ett sådant scenario – det är snarare väldigt emot vår intuition. Föreställ dig en livlös jord med en atmosfär bestående av giftiga gaser och en öde terräng med berg, grus, sand och lera och utan minsta tillstymmelse till liv. Gör dig sedan en bild av den nutida världen med dess vimmel av levande varelser av alla slag. Fundera över kontrasten. Vad var det egentligen som hände? Tänk dig att du placerar en stor svart låda mellan de båda scenarierna. Där inuti finns hemligheten till förvandlingen. Visst måste det gömma sig fantastiska mekanismer inuti i den där lådan!
Vad finns inuti lådan?
Våra naturvetare gör anspråk på att ha kikat in i lådan och menar sig ha ganska bra koll på vad som egentligen hände – åtminstone låter det så när de uttalar sig. Med hänvisning till att vetenskapen måste bedrivas i enlighet med en speciell konvention som kallas metodologisk naturalism [1]har de redan på förhand uteslutit möjligheten att det skulle dölja sig någonting övernaturligt i lådan, som till exempel Gud. Det som återstår därinne är materien själv, slumpen, naturens oföränderliga lagar, ofantliga tidsrymder och en miljö som långsamt förändrats i takt med dem. För att ge trovärdighet åt sitt scenario hänvisar forskarna till att livsformernas arvsmassa förändras genom slumpmässiga mutationer och att det naturliga urvalet gynnar de individer som blir bäst anpassade. Visst tog det tid, resonerar de, men sådan har det funnits gott om – den har först geologer och sedan fysiker försett oss med.
Men vänta ett ögonblick. Det vi faktiskt kan observera av det som de hänvisar till begränsar sig till väldigt marginella förändringar som inte kan förklara uppkomsten av några nya livsformer, utan bara variationer och förluster av egenskaper som redan finns på plats, det som går under benämningen ”mikroevolution”. De stora och avgörande förändringarna inne i lådan utgörs av tänkta summeringar av sådana där små förändringar och sådana som ”måste” ha inträffat eftersom det inte finns något ”vetenskapligt” alternativ i en låda utan Gud. Men hur kan vi veta att små förändringar verkligen går att plussa samman så att de kan förklara hur en mikroorganism över tid kan förvandlas till människor och alla andra livsformer, det vill säga ”makroevolution”?
Svaret är att det vet vi inte. Detta är någonting som man inom forskarvärlden förväntar sig därför att man litar på varandra och på den där överenskomna konventionen om att det aldrig funnits någon Gud i den svarta lådan. Faktum är att det bara är mikroevolution som bygger på observationer och experiment. Makroevolution bygger på extrapoleringar [2] och förväntningar, eller ytterst – tro.
[Fortsättning följer i november!]
Noter
[1] Metodologisk materialism är förhållningssättet att alla fenomen som går att studera har uteslutande naturliga orsaker, och att alla hypoteser och förklaringsmodeller därmed måste utesluta alla former av övernaturliga inslag. [Tillbaka till texten]
[2] Extrapolering är när man har uppmätt en trend hos någon egenskap inom ett visst mätbart område och sedan utgår från att denna trend är giltig långt utanför detta område. [Tillbaka till texten]
Copyright © 2021 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan