Mars 2022
(Stefan Keller, Pixabay)
Det fanns ett talesätt på kung Davids tid som löd: ”Den som är ond gör det som är ont”. David sanktionerar det och tillämpar det på kung Saul i 1 Sam 24:14. Jag läste kapitlet nu på morgonen och lade märke till det på ett sätt jag inte gjort tidigare.
Vid första anblicken kan det låta banalt, ungefär som ”den som är skåning pratar skånska”, men stannar man upp och reflekterar – vilket man alltid bör göra när man läser Bibeln – så döljer sig en kontroversiell sanning i de där orden.
De säger nämligen att det finns genuint onda människor. Vi är inte vana att tänka så. Vi är så påverkade av vår tidsanda och vetenskapligt-politiskt korrekta humanistiskt rotade tankeströmningar att vi värjer oss för den tanken. Enligt dem är vi alla en produkt av vår sociala miljö, ungefär som en tappad lerklump formar sig efter markens konturer, och det personliga ansvaret minimerat så att mördaren framför allt är någon att beklaga och tycka synd om.
Men vad finns det för anledning för en kristen att låta ett gudsfrånvänt och bibliofobiskt (vet inte om ordet finns, men annars gör det det nu) samhälle definiera gott och ont? Det finns ingen anledning att förvänta sig att en vetenskaplig världsbild som bygger på idén om en planlös, slumpgenererad evolution skulle resultera i några absoluta normer för vad som är rätt och fel.
Nej, vi måste i stället sträva efter att göra Bibelns tidlösa värderingar till våra. Men varför skulle man bry sig om förlegade föreställningar i en urgammal bok kanske någon invänder? Svaret är att just den bokens värderingar är den gren som bär upp det västerländska samhället och den moderna vetenskap som blivit hela världens egendom. Varför såga av den grenen?
Vart vill jag komma?
Till att den som beordrar bombningar av civila bostadsområden är en ond människa, den som skjuter vanliga civila på öppen gata likaså. Men också den som ljuger och förtalar andra, den som stjäl och bedrar sin fru, och så vidare. Och den krassa verklighet som Bibeln uppenbarar är att vi alla sitter i samma båt som Putin och hans anhang, det är bara gradskillnader i vår galenskap och vårt uppror mot Gud.
Synd, brott mot Skaparens eviga lagar, speglar nämligen mer än bara våra ovanor, de speglar vår innersta natur. Därför är problemet med synden inget som bara kan slätas över eller kompenseras, det är en djup defekt i vår innersta natur som gör synden och syndaren till ett. I kontrast till Guds renhet och heliga vrede över synden är det någonting mer fruktansvärt än som kan ens nämnas.
Men tack och lov - Gud är också kärlek. Fast inte i den överslätande humanistiska tappning som företrädare för en avfallen kyrka vill få oss att tro. Hans kärlek har tagit det uttrycket att Han sände sin älskade Son till världen för att i vårt ställe bära det dödsstraff och det outsägliga lidande som vi förtjänade. Precis som profeten Jesaja förutsade i Jes 53. Om vi bestämmer oss för att vända om från vår ondska i stort och smått och väljer att tro på vad Jesus gjort för oss blir vi födda på nytt, nya skapelser, lösta från vår onda natur och barn till Skaparen själv, arvtagare till ett liv som aldrig kommer att ta slut. Helt oförtjänt!
Annars då? Ja, det önskar jag inte ens Putin.
Copyright © 2022 Göran Schmidt
Template design by Andreas Viklund
Tillbaka till startsidan